Hej godingar!
Nu är det längesedan jag skrev. Det har till och med gått och blivit nytt år. Vi har lämnat 2018 bakom oss. Och hur bra var inte 2018? Mitt livs bästa år faktiskt. Några av många höjdpunkter var ju att vår lilla stjärna Molly föddes, att vi skapade så många fina nya relationer, att vädret var bättre än någonsin, att Calle friade till mig och att vår familj berikades med en kusin till Molly. Så häftigt. Allt detta på ett år.
Sedan vi hördes av senast så har Molly börjat resa sig stadigt mot allt. Hon har insett att det går fortare för henne att krypa än att gå, så trots att vi försöker lära henne ta egna steg så föredrar hon sin raket-snabba krypning. Hon är nu även väldigt medveten av omgivningen. Och förstår en hel del. Hon säger TITTA och pekar till typ allt. Och vinkar och säger HEJHEJ till folk. Klappa händerna, ge oss saker vi ber om, vinka och liknande har hon bara fortsatt med. Och sedan om vi ber om en puss så smackar hon med läpparna! Urgulligt! Mamma säger hon också men dock mindre ofta. Och något hon älskar är att dansa. Helst till typ Samir&Viktor.
Men hon är också väldigt bestämd. Får hon inte det hon vill ha blir hon så arg på oss. Hon har dessutom börjat avsky att åka i vagnen. Hon riktigt sliter sig ur den och blir superledsen. Vad gör man åt det? Någon med tips så skriv!!
Och när jag försöker prata serbiska med henne kollar hon så märkligt på mig. Verkligen som att hon inte förstår när hennes mamma pratar med henne. Men när tex mormor pratar med henne är det inga konstigheter alls. Det är en sådan utmaning för oss med språket! Men vi ska göra vårt bästa för att hon ska kunna serbiska också.
Idag ska vi hälsa på Elin och 1-månader gamla Thea. Det ska bli så mysigt. Tänk att de är födda samma år men att det skiljer så i storlek och utveckling.
Kram!
Senaste kommentarer