Godkväll mina vänner!
Här sitter jag i soffan. Molly har somnat för natten och C åkte nyss till Landvetter. Han ska vara iväg en vecka med jobbet. Ångest deluxe. Han är verkligen min trygga punkt i livet och har vart i snart 10 år… 10 år?! Hur snabbt går inte tiden. Vem kunde tro att den där killen på festen på varbergsvägen skulle bli mannen i mitt liv. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle gå in i ett förhållande. När jag kanske var 14-15 år umgicks jag i ett tjejgäng i Falkenberg. En kväll bestämde vi oss för att skriva varsitt brev om varandras framtid som vi la i en skokartong. I detta brev skrev vi allt ifrån vem som skulle bli kysst först, vem som skulle få barn först, vem som skulle skaffa pojkvän först. Ja, ni förstår. Breven läste var och en i gänget upp för varandra och tjejerna gissade att jag skulle vara senast på allt. Ack så fel de hade. Jag blev ju den som gick in i det längsta förhållandet först. Det trodde man inte!
I alla fall kommer min mamma upp och bor med oss i veckan. Min lilla mamma. Min bästa vän. Jag brukar emellanåt säga till henne att om jag blir hälften så fin och snäll som henne när jag blir äldre så är jag nöjd. Hon är så godhjärtad och fin mot alla. En sann förebild i livet.
Helgen har vart så mysig. Igår var vi hos Jenny, Filip och Vera med Melinda och hennes familj. Så himla mysigt. Och idag styrde vi upp lite söndagslunch hos oss eftersom Mollys farmor och farfar var på besök. Perfekt helg!
Kram.
Senaste kommentarer